Träning - mitt största passion ♥

Jag fick upp mina ögon för träningen ganska sent i livet. Jag var aldrig ett av de eleverna som älskade skolans idrottpass (och jag kan hålla med de elever att idrotten i skolan är tråkig) och jag var nästan aldrig med, speciellt under idrotten på högstatdiet. Då hade jag även ett hjärta som bråkade samt att jag var inte en i klassen, Nu i dag vet jag att hjärtat bråkade med mig på grund av all stress och press som jag var under den tiden, det var ingen medecinsk sak för nu senare år har mitt hjärta funkat som det ska och det bårkar inte alls längre. På gymnasiet var det gymmet som gällde som idrott och jag var inte alls redo, jag kände mig som ett fån på gymmet och idrottlärare gjorde det inte bättre. Men jag fick i alla fall en försmak på träningen som satte sig någonstans inom mig. Sedan valde jag hoppa av gymnasiet och depressionen kom, redan då sa min kurator till mig att jag skulle börja gymma igen för att rensa tankarna, men eftersom jag redan hade dåliga erfarenheter av gymmet innan satte jag tvärstop för det och nöjde mig med promenader runt Munksjön.

Efter några månader av upphåll av träning och skola, fick jag praktikplats på en förskola. Det var där jag märkte hur dålig konditon jag hade och hur lusten att leka tog väldigt snabbt slut på grund av att jag inte orkade springa i barnens tempo. Jag minns speciellt en gång då jag hjälpte några barn att putta på dem på deras cyklar och jag kunde max puttade dem i fem minuter innan jag blev andfådd och var tvungen att stanna för andas. Då mindes jag att jag stannade upp och tänkte; "Nej, jag måste börja träna om jag ska jobba med barn/elever i framtiden". Dock tog jag aldrig tag riktigt så i träningen just då heller utan jag gick mina promenader när jag hann och orkade. Efter fyra månaders av praktik var det dags igen att sätta sig i skolbänken, denna gången för att läsa upp sina betyg. Den idrotten var väldigt slapp och vi gjorde inte så mycket än spelade badmintion. Dock fanns det lite av gymmaskiner som skolan hade fått ta del av när ett gym inte vill ha dem mer, så där var vi mycket med och tränade och jag tror det var där känslan att jag ville börja gymma kom mer och mer, dock där tog jag inte heller tag i det då jag kom på ursäkt efter ursäkt.

Men efter jag hade tagit student samt att jag hade börjat och gått på en tid på Högskolan, frågade min kompis mig om jag var sugen på att börja gymma med henne, vilket jag var! Vi skaffade oss gymkort och vi började sakta men säkert gymma ganska ordenligt. Dock fick vi aldrig dem resultat som vi ville ha, det enda reusltatet jag fick var att jag började bli lite mer muskulös runt armarna, men inte mer. I ett år och tre månader höll vi på med gymmet fram och tillbaka tills vi fick höra om Herbalife & Fitcamp från en annan vän. Där kickstartade min resa i gång och jag är forfarande på den resan i dag! 

Tillskillnad från många andra träningsformer, så är Fitcamp den roligaste och jobbigate träingsformen man kan göra (enligt mig och jag har inte testat mer än gym och fitcamp)! I en fitcamp är det alla olika människortyper från alla åldrar, både män och kvinnor och stämingen är den bästa man kan ha ♥ Att jag nu får att hjälpa andra människor till sitt mål som personlig coach samtidigt som jag gör min egna resa, är en stor ära för mig! Jag kan inte uttrycka i ord vad det betyder för mig! Jag kommer verkligen inte sumpa chansen och arbeta hårt att vara den bästa coachen som mina deltagare kan ha ♥

#träning #passion

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till dig   Du skrev och undrade i går kväll hur det är med mig nuförtiden och plötsligt kommer alla minnena som en våg och sköljer över mig. De där hemska minnen av depression och av ångest. När du senaste skrev till mig, var jag fast i livets mö...